Raila Amolo Odinga (1945-2025): Motstånd, reformer och ett liv som formade Kenya

Det sades om honom att där han gick, gick också Kenyas hjärta. Raila Amolo Odinga (7 januari 1945 - 15 oktober 2025) var Kenyas bestående oppositionsikon, en premiärminister som hjälpte till att utarbeta landets moderna konstitution och en statsman vars inflytande sträckte sig bortom gränserna. Hans liv definierades av obeveklig opinionsbildning, konstitutionella reformer och strävan efter demokrati.

Tidigt liv och utbildning

Raila föddes i Maseno, Nyanza-provinsen, som son till Jaramogi Oginga Odinga (Kenyas första vicepresident 1964-1966) och Mary Juma Odinga. Han växte upp i ett politiskt laddat hem där aktivism var en del av vardagen. Hans far, Jaramogi, var en ledande röst i kampen för självständighet och senare i opposition innan han bröt sig ur regeringspartiet KANU och valde en avvikande väg. Han gick i lokala skolor innan han reste utomlands till Östtyskland på 1960-talet, där han utbildade sig till maskiningenjör. Efter hemkomsten föreläste han vid universitetet i Nairobi, drev företag (bland annat inom tillverkning av gasolflaskor) och avancerade till biträdande direktör vid Kenya Bureau of Standards 1978.

Fängelse och exil

Efter ett misslyckat kuppförsök 1982 fängslades Raila utan rättegång under president Daniel Arap Mois regering, en smältdegel som gjorde honom till både martyr och aktivist. Fängslandet varade i flera år och var ett avgörande ögonblick i hans politiska mognad. I början av 1990-talet tillbringade han en tid i exil innan han återvände för att delta i flerpartidemokratin. Han var en högljudd motståndare till enpartistyre, politiskt förtryck och begränsningarna i ett hårt kontrollerat politiskt utrymme. Hans nätverk av allianser och aktörer i det civila samhället utvidgades under dessa år.

Uppgång till nationell politik

Raila Odinga valdes till parlamentsledamot för Lang'ata 1992 och etablerade sig snabbt som en av de mest dynamiska personerna i Kenyas återfödelse som flerpartidemokrati. Det tidiga 1990-talet var en tid av politisk turbulens och omvandling när medborgarna, som länge tystats under enpartistyret, krävde ansvarsutkrävande och reformer. Odingas brinnande retorik, mobilisering på gräsrotsnivå och djupa kontakt med vanliga kenyaner gjorde honom till en kraftfull röst för förändring. Hans partiallianser skiftade under åren från Forum for the Restoration of Democracy (FORD) till National Development Party (NDP) och senare Orange Democratic Movement (ODM), vilket speglar hans strategiska anpassningsförmåga i Kenyas föränderliga politiska landskap.

Raila kandiderade till presidentposten fem gånger, 1997, 2007, 2013, 2017 och 2022, och varje gång förstärkte han sitt nationella fotavtryck även efter nederlaget. För miljontals människor kom han att symbolisera det oavslutade arbetet med Kenyas demokrati: spänningen mellan hopp och hjärtesorg. Hans valkampanj 2007 markerade en vattendelare i Kenyas historia. Ett omtvistat valresultat utlöste veckor av etniskt och politiskt våld som ledde till att mer än 1.300 människor dog och hundratusentals tvingades fly. Även om tragedin skakade nationen i dess grundvalar blev den också en smältdegel för långtgående reformer, från inrättandet av ett oberoende valorgan till utfärdandet av 2010 års konstitution, som decentraliserade makten och stärkte de mänskliga rättigheterna.

Krisen avslöjade också Odingas utveckling från protestpolitiker till pragmatisk statsman. Hans beslut att ingå ett maktdelningsavtal med president Mwai Kibaki 2008, och därmed tillträda den nyinrättade posten som premiärminister, visade på en vilja att prioritera nationell läkning framför personliga ambitioner. Det var ett val som omformade Kenyas styrelsestruktur och befäste hans image som både omstörtare och stabilisator - en paradox som skulle komma att prägla resten av hans karriär.

Statsministeriet och konstitutionell reform

Mellan 2008 och 2013 var Raila Odinga Kenyas andra premiärminister i en stor koalitionsregering som bildades efter det dödliga våldet efter valet 2007-2008. Koalitionen, som förhandlades fram under internationell medling ledd av Kofi Annan, symboliserade en känslig fred - en maktdelningspakt mellan Odinga och president Mwai Kibaki som syftade till att stabilisera en splittrad nation. Trots den obekväma alliansen var Odingas år vid makten en av de mest reformdrivna perioderna i Kenyas moderna historia.

Kärnan i hans mandatperiod var den historiska konstitutionen från 2010, som Odinga var en stark förespråkare för från idé till promulgation. Han förespråkade de pelare som nu definierar Kenyas styre: decentralisering av makt till länen, rättsväsendets oberoende genom inrättandet av Högsta domstolen och en robust rättighetsförklaring som omfattar medborgerliga fri- och rättigheter och jämställdhet mellan könen. Hans strävan efter decentralisering syftade till att korrigera decennier av ekonomisk och politisk utestängning som hade lämnat stora regioner underutvecklade och desillusionerade.

Utöver reformer av samhällsstyrningen omfattade Odingas ledarskap även konkret utvecklingspolitik. Han prioriterade utbyggnaden av infrastruktur, särskilt inom energi och transport, och stärkte ramverken för transparens i offentlig verksamhet. Hans administration övervakade de tidiga stadierna av projekt som senare skulle definiera Kenyas modernisering, från vägnät till regionala handelskorridorer. Han drev också på för att marginaliserade grupper och ungdomar skulle inkluderas i den nationella utvecklingen, en hållning som gav honom en bestående lojalitet bland reformsinnade kenyaner. Även om spänningar med president Kibakis allierade ofta bromsade genomförandet, är Odingas inverkan på Kenyas demokratiska arkitektur fortfarande obestridlig. Konstitutionen från 2010 blev hans mest bestående politiska arv - ett levande dokument som omdefinierade medborgarskap, makt och ansvarsskyldighet i Kenya.

Handskakning, senare år och kontinentala ambitioner

I mars 2018 chockade Raila Odinga nationen när han och president Uhuru Kenyatta offentligt tog varandra i hand på trappan till Harambee House - en symbolisk gest som kom att kallas "handskakningen". Efter år av hård rivalitet och det turbulenta valet 2017 framställdes detta som en nationell helande handling. De två ledarna lovade att styra Kenya mot försoning, enighet och institutionella reformer genom Building Bridges Initiative (BBI). För Odinga innebar handslaget en statsmannamässig omsvängning - ett beslut att prioritera nationell stabilitet framför eviga politiska strider. Men det utlöste också kontroverser. Kritikerna anklagade honom för att ha försvagat sin reformistiska övertygelse och för att ha gått för nära det politiska etablissemang som han en gång var motståndare till. Anhängarna såg det däremot som en sista utveckling av hans ledarskap: en övergång från protest till fredsbyggande, från opposition till mentorskap för nästa politiska generation.

Under sina senare år utökade Odinga sitt inflytande utanför Kenyas gränser. År 2024 förklarade han sin kandidatur till ordförande för Afrikanska unionens kommission, vilket signalerade hans bestående ambition att forma den kontinentala styrningen. Med decennier av politisk erfarenhet och panafrikanskt engagemang gick han till val på en plattform som betonade regional integration, demokratiskt ansvarstagande och hållbar utveckling. Även om hans kandidatur mötte intensiv geopolitisk konkurrens, bekräftade den hans identitet som en kontinental statsman vars röst gav eko långt utanför Nairobi.

Trots att hans politiska styrka prövades av ålder och skiftande stämningar hos allmänheten förblev Raila Odinga en fast punkt i Kenyas medvetande - en person som både beundrades och debatterades, men som ändå var omöjlig att ignorera.

Familj, personlighet och privatliv

Gift med Ida Anyango Oyoo (född Ida Betty Anyango Oyoo) sedan den 1 september 1973. De hade fyra barn: Fidel Castro (1973-2015), Rosemary, Raila Junior och Winnie. Känd för sin karismatiska talekonst, ingenjörsmässiga pragmatism och en offentlig image som blandade trots med empati. Han var särskilt beundrad i Luo-Nyanza och bland ungdomar som såg honom som en röst för deras strävanden.

Dödsfallet och den nationella reaktionen

Den 15 oktober 2025 avled Raila Odinga, 80 år gammal. Rapporter från Reuters och AP bekräftar att han drabbades av hjärtstillestånd under behandling i Kochi, Kerala, Indien.Devamatha Hospital, Kerala, Indien, tog emot honom efter att han kollapsat under en morgonpromenad. Sjukhuset uppgav att han inte kunde återupplivas.

Över hela Kenya och utomlands ledde beskedet till landssorg. Politiska ledare från alla sidor, civilsamhället och vanliga medborgare hyllade offret. Flaggor, vakor och officiella uttalanden gav uttryck för respekt och saknad.

Arvet: Vad Raila lämnar efter sig

Demokratiska institutioner: Railas aktivism bidrog till att driva på övergången till flerpartistyre och antagandet av 2010 års konstitution, som omformade Kenyas styrelsestruktur. Politisk pluralism: Som oppositionsledare under många år satte han press på de olika regeringarna att verka för transparens, inkludering och valintegritet.

Service och socialt arbete: Genom ODM och sina nätverk kämpade han för utbildning, marginaliserade samhällen och rättvis infrastruktur.Kritik och komplexitet: Kompromisser (t.ex. handskakning), upprepade valförluster och uppfattningen att han på senare år var en del av etablissemanget finns med i debatten om hans eftermäle.