William Ruto: Kenyas president och hans väg till makten

William Samoei Ruto, Kenyas femte president, är en fascinerande figur i afrikansk politik. Hans väg till presidentpalatset är en berättelse om ambition, motståndskraft och politiskt kunnande. I den här artikeln kommer vi att utforska Rutos bakgrund, hans politiska resa, hans plattform och vad hans presidentskap kan innebära för Kenya och Afrika.

Bakgrund och tidigt liv

William Ruto föddes den 21 december 1966 i Sambut, Uasin Gishu County, Kenya. Han växte upp under blygsamma förhållanden i en lantlig del av landet. Som ung pojke sålde han jordnötter och kycklingar vid vägkanten för att tjäna pengar till sin utbildning. Denna enkla bakgrund har präglat hans politiska retorik och hans tilltal av vanliga kenyaner.
Ruto var en begåvad student och utmärkte sig akademiskt. Han studerade vid University of Nairobi, där han tog en kandidatexamen i botanik och zoologi. Senare tog han en masterexamen i växtekologi och en doktorsexamen inom samma område vid samma universitet. Hans akademiska meriter speglar ett engagemang och en intellektuell kapacitet som har kommit väl till pass i politiken.

Inträde i politiken

Rutos politiska karriär inleddes under president Daniel arap Mois regim. Han blev först involverad i politiken genom KANU (Kenya African National Union), det dåvarande regeringspartiet. Ruto var aktiv i partiets ungdomsförbund, YK92, som kampanjade för Mois omval 1992.

År 1997 valdes Ruto till parlamentsledamot för Eldoret North Constituency. Hans förmåga att mobilisera gräsrötternas stöd och hans retoriska färdigheter gjorde honom snabbt till en nyckelperson inom KANU. Under Mois sista år vid makten hade Ruto flera ministerroller, bland annat som biträdande inrikesminister.

Koalitioner och politiska allianser

En av nycklarna till Rutos framgångar har varit hans förmåga att bygga och navigera i politiska allianser. År 2002, när oppositionen gick samman för att utmana KANU:s maktinnehav, gick Ruto med i Raila Odingas Liberal Democratic Party (LDP). Detta steg visade på Rutos politiska pragmatism och hans vilja att gå över partigränserna för att uppnå personlig och politisk vinning.

År 2007 gick Ruto med i Odingas Orange Democratic Movement (ODM) och spelade en nyckelroll i Odingas presidentvalskampanj. Trots kontroverser kring valresultatet ledde situationen till en maktdelningsöverenskommelse där Odinga blev premiärminister och Ruto utsågs till jordbruksminister.

Förhållandet mellan Ruto och Odinga försämrades dock och inför valet 2013 allierade sig Ruto med Uhuru Kenyatta, son till Kenyas första president. De bildade Jubilee Alliance och med Kenyatta som presidentkandidat och Ruto som vicepresidentkandidat vann de valet.

Vice ordförandeskapet och brytningen med Kenyatta

Som vicepresident under Kenyatta spelade Ruto en central roll under administrationens första mandatperiod. Han var involverad i stora infrastrukturprojekt och ekonomiska reformer. Under den andra mandatperioden började dock relationen mellan de två att försämras.

Vändpunkten kom med den berömda "handskakningen" mellan Kenyatta och Odinga 2018, som signalerade en försoning mellan de två. Ruto kände sig åsidosatt av denna överenskommelse och började distansera sig från regeringen. Han kritiserade öppet dess politik, i synnerhet det kontroversiella Building Bridges Initiative (BBI), som han såg som ett försök att ändra konstitutionen för att hålla Odinga och Kenyatta kvar vid makten.

Narrativet "Hustler" och presidentkampanjen

Inför valet 2022 positionerade sig Ruto som en förkämpe för "hustlers" - gatuförsäljare, butiksinnehavare och andra inom den informella sektorn. Han hävdade att kenyansk politik länge hade dominerats av dynastier (med hänvisning till familjerna Kenyatta och Odinga) och att det var dags för vanliga kenyaner att ta makten.
Rutos kampanj fokuserade på ekonomiska frågor, särskilt hans ekonomiska modell "bottom-up". Han lovade att prioritera små och medelstora företag, jordbruk och jobbskapande. Detta budskap vann genklang hos många kenyaner, särskilt unga människor som står inför hög arbetslöshet.

Trots att Ruto saknade stöd från den sittande presidenten och större delen av statsapparaten vann han en knapp seger över Odinga. Valkommissionen utropade honom till vinnare med 50,49% av rösterna, jämfört med Odingas 48,85%.

Rutos politiska plattform

Som president har Ruto lovat att genomföra sin ekonomiska agenda "nerifrån och upp". Viktiga punkter inkluderar:

• Ökat stöd till små och medelstora företag genom förmånliga lån och minskad byråkrati.
• Investeringar i jordbruk, inklusive subventioner för gödningsmedel och utsäde.
• Fokus på att skapa arbetstillfällen, särskilt för ungdomar.
• Investeringar i infrastruktur, inklusive vatten, el och digitala tjänster.
• Kampen mot korruptionen, som han hävdar har hindrat Kenyas utveckling.

Utrikespolitiskt har Ruto signalerat en önskan om att stärka Kenyas roll i regionen. Han har varit aktiv i att medla i konflikter, t.ex. i Demokratiska republiken Kongo, och har förespråkat ökad afrikansk enighet och ekonomisk integration.

Utmaningar och kontroverser

Rutos presidentskap står inför betydande utmaningar. Kenya brottas med hög skuldsättning, stigande levnadskostnader och ihållande korruption. Rutos förmåga att leverera på sina ekonomiska löften kommer att vara avgörande för hans framgång.
Det finns också en betydande politisk splittring. Odinga och hans anhängare har ifrågasatt valresultatet, och spänningar längs etniska linjer kvarstår. Ruto, som kommer från Kalenjin-samhället, måste balansera olika etniska intressen i ett land där etnicitet ofta har format politiken.

Ruto själv har varit föremål för kontroverser. År 2010 anklagades han av Internationella brottmålsdomstolen (ICC) för att ha spelat en roll i våldsamheterna efter valet 2007. Fallet lades senare ner på grund av bristande bevis, men det har fortsatt att kasta en skugga över hans rykte.

Frågor har också ställts om Rutos förmögenhet. Han har omfattande affärsintressen, inklusive hotell, markinnehav och jordbruk. Kritiker har ifrågasatt hur han har kunnat bygga upp en sådan förmögenhet samtidigt som han har en statlig lön.

Regional och internationell betydelse

Rutos presidentskap kommer vid en kritisk tidpunkt för Afrika. Kontinenten står inför utmaningar som klimatförändringar, ekonomisk osäkerhet och pågående konflikter. Kenya, som är Östafrikas största ekonomi och en regional maktfaktor, spelar en nyckelroll.

Ruto har visat en vilja att engagera sig i regionala frågor. Han har varit en stark förespråkare för African Continental Free Trade Area (AfCFTA) och har hävdat att ökad intraafrikansk handel är nyckeln till kontinentens välstånd. Hans insatser för att medla i konflikter, t.ex. i DRK, speglar också en önskan att stärka Kenyas diplomatiska roll.
Internationellt har Ruto signalerat ett pragmatiskt förhållningssätt. Han söker investeringar från såväl traditionella partners som USA och Storbritannien som från tillväxtaktörer som Kina. Samtidigt har han varit kritisk till vad han anser vara orättvisa lånevillkor och har efterlyst en omprövning av Afrikas relation till internationella finansinstitut.

Framtidsutsikter

William Rutos presidentskap innebär både möjligheter och utmaningar för Kenya. Hans ekonomiska modell "nerifrån och upp" kan, om den lyckas, minska ojämlikheten och skapa arbetstillfällen. Implementeringen kommer dock att bli svår med tanke på Kenyas ekonomiska begränsningar och politiska splittring.

Rutos framgångar kommer till stor del att bero på hans förmåga att ena nationen. Kenya har en historia av etnisk polarisering, särskilt i samband med val. Ruto måste visa att han kan vara en president för alla kenyaner, inte bara för sin politiska och etniska bas.

På regional nivå har Rutos presidentskap potential att stärka Kenyas ledarskap. Hans fokus på afrikansk enighet och ekonomisk integration är lovande. Mycket kommer dock att bero på hans förmåga att navigera i den komplexa regionala dynamiken och skapa samförstånd.

Internationellt kommer Rutos inställning till utrikesrelationer och skulder att följas noga. Hans kritik mot orättvisa lånevillkor speglar en bredare frustration bland afrikanska ledare. Om han lyckas omförhandla villkoren för Kenyas skuld kan det få konsekvenser för hela kontinenten.

William Ruto, från en ödmjuk uppväxt till presidentpalatset, är för många kenyaner en symbol för hopp om förändring. Hans "hustler"-berättelse och löften om ekonomisk egenmakt har gett eko i ett land där många känner sig förbisedda av den politiska eliten.

Men vägen framåt är fylld av hinder. Kenya står inför djupa ekonomiska utmaningar, politisk splittring och regional osäkerhet. Rutos framgångar kommer att bero på hans förmåga att infria sina löften, bygga breda koalitioner och positionera Kenya som en konstruktiv regional och global aktör.

För Afrika som helhet innebär Rutos presidentskap ett test av kontinentens förmåga att skapa ekonomisk tillväxt underifrån, stärka den regionala integrationen och omförhandla sina relationer med globala maktcentra. I detta ligger både utmaningen och löftet med William Rutos presidentskap.